En mycket dräktig Cecilia

I år smällde det till och blev riktigt, riktigt iskallt i januari. Med en högdräktig gris och frysgrader blir det till att vara extra vaksam. Kan kanske tyckas att 5 minus inte är någonting, men för oss här i Belgien är det snudd på undantagstillstånd.

Nåväl, jag hade väl beräknat nedkomsten runt mitten på januari, laddade upp med massor med halm hos grisarna och satte upp värmelampan. I slutet av januari såg jag tydliga tecken på födsel. Suggans slida faller ut, juvrena svullnar. Men ingen bäddning av boet, det är annars ett mycket säkert tecken.

Klappat och klart

Morgonen den första februari gick jag som vanligt ut för att fodra. Ingen Cecilia kom ut, men Orvar talade som vanligt om att allt var klart. Han gör alltid det… med märkliga läten.

Och se där i grishuset låg Cecilia med 9 stycken gullegrisar. Fem stycken vildsvinsrandiga och fyra rosa med fläckar. I bland är det lite oturligt om man får någon Pelle, en som är klenare än det andra, men den här gången såg det så fint ut.

Gullegrisar

Jo, jag vet att man inte ska låta galten gå med sugga och kultingar, men Orvar är mycket speciell. Han skulle förmodligen avlida om han inte fick vara tillsammans med Cecilia. Här är det Orvar som fostrar de små.

Redan första dygnet gör han som han brukar, lägger sig hos sin fru, med kultingarna emellan.

Själv kan jag studera dessa skapelser hur länge som helst. Hur de efter ett par dygn leker, går ut och bökar.

Livet är fantastiskt tycker Anna  Sajtvärd Lantliv